Klockan var väl strax efter 21.00 Min sambo och jag hade precis gått och lagt oss då vi båda skulle upp tidigt. Han till skolan och jag till jobbet. Jag vet att jag var rätt orolig och min magkänsla gav mig rysningar då jag kände att någor var på gång. Inte trodde jag att jag skulle få detta hemsk besked... När jag gick för att öppna den ringande dörren kollade jag först titthålet. Jag såg två män från andra sidan och tusen tankar flödade genom mitt huvud. " Vad har min sambo gjort?!" Var den sista tanken som slog mig innan jag öppnade upp för poliserna.

Den ene polisen var ljus med en lätt skäggstubb. Medellång och snälla ögon, den andre polisen var lika lång, mörk i och hade ett märke i ansiktet. Polisen med de snälla ögonen frågade om de kommit rätt och om jag hade en mor från Norge . Jag nickade artigt ja och bad om ursäkt för min lätta klädsel, då jag bara hade korta mjukis shorts och ett rätt så urringat linne. Jag bad också om ursäkt för våran stökiga bostad. Jag ropade på min sambo som höll på att klä sig. I samma sekund som de klev in insåg jag vad som hade hänt men viftade bort tanken. Inte kunde det stämma? Det gjorde det. De bekräftade mina farhågor. Min adoptivmamma hade gått bort. Ensam, i Spanien.

Hej på dig igen! Du som läser. Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, men när man har praktik orkar man inte så mycket mer än att äta sova och skita. Idag är det en ledig dag för mig. Jag sitter och tänker på vad som har fått mig att hamna här. Jag vet att mitt liv startade när jag kom till Sverige men att det inte alltid varit det enklaste att få komma hit. Som jag kanske tidigare har nämnt är jag adopterad.

Min adoptivmamma är... Var norsk och min adoptivfar är halv tysk och halv svensk. För att göra en lång historia kort : jag hamnade i fosterfamilj när jag var ca. 8 år. Detta skedde på grund av mina adoptivföräldrar. Det visade sig att de hade grova problem med alkohol och jag har varit med om mycket med min mamma.

Jag bodde i min nya familj strax utanför Göteborg från att jag var 8 år tills jag blev ungefär 20. Nu bor jag med min sambo i Småland.

Jag försöker driva denna blogg för att berätta min historia och för att försöka förmedla till er andra som varit i liknande situationer eller är i en liknande situation att ni inte är ensamma. Och behöver ni prata så finns jag här.

... Drömt mig bort till en bättre plats.
Sett och upplevt under som inte går att beskriva. Mött min första stora kärlek. Varit vid min största första kärleks gravsten. Sett min adoptivsmamma blivit slagen gul och blå. Blivit glömd av min av min adoprivspappa på en bilmack. Hamnat i ett fantastisk fosterhem. Varit en tyst mus. Jag har funnit två av mina bästa vänner. Jag har velat dö. Jag har blivit starkare psykiskt men svagare fysiskt.

Jag har mött fantastiska människor men ändå känt mig ensam. Jag bär på minnen som söker mig i mina värsta mardrömmar. Jag har bott på gatan med min adoptivsmamma.

Jag har jobbat sen jag var 15 och haft kassa betyg. Jag har en gång haft en relation med en äldre man. Jag har velat vara någon annan. Jag har börjat studera och är på en bra nivå.

Jag har inte varit i kontakt med min adoptivspappa sen jag var 14. Jag har begravt min adoptivsmamma.

Jag har funnit min andra stora kärlek. Jag har blivit friad till. Jag har flyttat ca. 36 gånger under mina nästan 23 år.

Jag har... överlevt .


Allt detta och mycket mer har hänt under en kort tid, men jag vill tro att det bara gjort mig starkare.

Förresten , hej. Vem är du och vad har du varit hela mitt liv? Vill du dela livserfarenheter med mig? Hör då av dig, för jag bryr mig och vill höra om ditt liv. För jag vill tro att jag inte är ensam om en trasig uppväxt och jag vill tro att vi alla behöver prata/skriva av oss om den. Du är inte ensam och tillsammans kan vi utan tvekan rädda liv.

// Lexxx

Du som stannade upp och blev nyfiken, du är helt underbart unik och vacker ! Då fick jag den saken överstökad .

Förlåt , jag verkar nog helt flummig. Men det är så här min hjärna funkar. Jag hinner inte alltid hindra mig själv från att säga/ skriva saker. Sist jag fick förbi en staty kysste jag den. Sån är jag, men min fundering är hur är du?

Min nuvarande största kärlek påpekar alltid på skoj att jag har någon form av bokstavskombinationer och med tanke på min bakgrund skulle skämtet kunna vara allvar. Det låter jätte dumt att kalla sin största kärlek för "nuvarande" största kärlek. Självklart finns det en förklaring, men just nu känner vi varandra för ytligt. Och för att svara på din fundering : nej , min älskling byter jag då inte ut varje helg.

Jag trodde bättre om dig... Men för att jag är naiv enligt många, så förlåter jag dig . Jag tycker vi börjar om!

Hej. Tror du att du skulle orka sitta ner en stund och läsa det här? Det här och kanske fler inlägg som bör komma? Då är du välkommen in i min värld och mitt liv.

// Lexxx